Wiki90
Wiki90: 90s Style Encyclopedia på webben
|
|
|
|
Bredablick (mytologi)
I dagens artikel kommer vi att prata om Bredablick (mytologi), ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren. Bredablick (mytologi) är ett fenomen som har skapat stort intresse för det globala samhället, vare sig det beror på dess påverkan på människors liv, dess relevans inom yrkesområdet eller dess påverkan på populärkulturen. Genom den här artikeln kommer vi att analysera i detalj de mest relevanta aspekterna av Bredablick (mytologi), från dess ursprung till dess nuvarande tillstånd, utforska dess implikationer i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess innebörd och omfattning. Dessutom kommer vi att granska experternas åsikter i ämnet och presentera några av våra egna reflektioner kring detta fenomen, i syfte att ge ett komplett och berikande perspektiv för läsaren.
Bredablick (isländska: Breiðablik, ”den vida omkring glänsande”) var i nordisk mytologi guden Balders boning.
Bredablick omtalas endast i Grímnismál – i det avsnitt som räknar upp och numrerar gudarnas boningar i himlen – samt i Snorre Sturlassons förklaring av samma text i Gylfaginning, kapitlen 17 och 22. Enligt Sigurd Agrell, som trodde att gudaboningarna motsvarade zodiakens ”hus”, skulle Bredablick vara stjärnbilden Tvillingarna.
Bredablick nämns i Grímnismál 12 som gudaboning nummer sju:
|
Feiknstafir (strofens sista ord) betyder ”skräckrunor” eller något som vållar ofärd och skräck. Balder har alltså bebyggt den fredligaste och minst skräckinjagande plats som han kunnat finna.
Snorre anknyter till denna strof på två ställen i Gylfaginning. I kapitel 17 säger han att Bredablick är den vackraste plats som finns i himlen, och i kapitel 22 – där han beskriver Balder i ordalag som närmast påminner om Vite Krist – säger han om Bredablick att ”på den orten får intet orent finnas”. (Í þeim stað má ekki vera óhreint.)
Breiðablik är ett ungt namn; det är knappast äldre än dikten Grímnismál där dess första bevarade förekomst finns.
Balders boning har fått låna sitt namn till en del andra byggnader som har byggts under nya tiden, till exempel tornet Bredablick på Skansen i Stockholm och en restaurang på toppen av Mösseberg ovanför Falköping. Namnet används även i andra sammanhang där man vill betona vidsynthet i bokstavlig eller överförd bemärkelse.
Det finns även Breidablick i Finland: på Åland, samt i Hangö – på detta senare ställe hålls sommarläger för skolbarn.
Se även
- Snorre Sturlasson: Prosaiska Eddan
- Gimle
- Breidablick Film Produktion AB ett filmproduktionsbolag som bl.a. medverkat i produktionen av julkalendern 2013, Barna Hedenhös uppfinner julen.
Kommentarer
- ^ Balder var den ljuse dioskuren, ”en års- och ljusgudomlighet” enligt Agrell, medan Höder var hans mörka (”blinda”) motpart. (Jämför Castor och Pollux.) Agrells forskning rörande detta byggde på Finnur Magnússons upptäckt, publicerad i Den ældre Edda, 1821, att gudarnas boningar motsvarade astrologins tolv solhus. Se inledningen samt kommentardelen till Grímnismál.
- ^ Det är knappast städning som åsyftas. ”He surely had in mind Baldr's ’goodness’”, skriver John Lindow.
Referenser
- ^ Sjögren, Peter A.: Bredablick i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2 september 2015.
- ^ ”Bredablick - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bredablick-(2). Läst 11 januari 2018.
- ^ Sigurd Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem, kapitel 3, Stockholm 1931.
- ^ Den ældre Edda, inledning
- ^ Den ældre Edda, anmærkninger
- ^ Översättning: Lars Lönnroth.
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: feiknstafir
- ^ John Lindow (2001), Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press, s.88. ISBN 978-0-19-515382-8
- ^ Rudolf Simek (2007), Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, s.44. ISBN 978-0-85991-513-7
- ^ "Breidablick". Arkiverad 2 november 2010 hämtat från the Wayback Machine. Folkhalsan.fi. Läst 23 mars 2013.
