Wiki90: 90s Style Encyclopedia på webben
Idag vill vi rikta vår uppmärksamhet mot Gabriela Zapolska, ett ämne som fångat många människors intresse och nyfikenhet på senare tid. Med stor räckvidd och relevans inom olika områden har Gabriela Zapolska skapat en stor debatt och väckt otaliga motstridiga åsikter. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på vardagen har Gabriela Zapolska visat sig vara ett ämne av stor betydelse och betydelse. I den här artikeln kommer vi att försöka fördjupa oss i komplexiteten och mångfalden som Gabriela Zapolska omfattar, utforska dess olika aspekter och ge en mer komplett bild av varför Gabriela Zapolska förtjänar uppmärksamheten och analysen som vi kommer att ge nedan.
Gabriela Zapolska | |
Född | Maria Gabriela Korwin-Piotrowska 30 mars 1857 Pidhajtsi |
---|---|
Död | 21 december 1921 eller 17 december 1921 Lviv |
Begravd | Lytjakivkyrkogården kartor |
Medborgare i | Polen |
Sysselsättning | Översättare, scenskådespelare, författare, journalist, dramatiker, publicist |
Make | Stanisław Janowski (g. 1901–) |
Partner | Marian Gawalewicz |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Gabriela Zapolska, född Piotrovska 30 mars 1857 i Podhajce, död 17 december 1921 i Lwów, var en polsk författare.
Zapolska var skådespelerska, först i Warszawa, 1889–95 vid Antoines teater i Paris, därefter i Kraków och Lwów, samt ägnade sig även åt tidningsmedarbetarskap. Hon försökte först med krass naturalism överföra zolaismen till den polska litteraturen, men övergick sedan till en mera psykologiserande riktning. Hennes tendens är oftast feministisk, och hon dröjer gärna vid erotiska förhållanden.
Av Zapolskas romaner kan nämnas Kaśka karjatyda (1883), Przedpiekle (1895), Fin de siècle' istka (1897) och Jak tecza (1917) och "Balhjälten" (1918). Väl förtrogen med teaterns krav, hade hon som teaterförfattare stora framgångar med effektfulla stycken, till största delen ur det moderna livet (Malka Schwarzenkopf m.fl.), men även historiskt patriotiska som "Citadellet i Warszawa". I Stockholm gavs "Unga tsaren" och "Oberörda frun" (båda 1920).