Wiki90: 90s Style Encyclopedia på webben
I dagens värld har Förkortning blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av publik. Oavsett om det beror på dess historiska inverkan, dess relevans i det moderna samhället eller dess inflytande inom olika områden, har Förkortning fångat uppmärksamheten hos både akademiker, proffs och amatörer. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska dess betydelse, dess utveckling över tid och dess relevans i det aktuella sammanhanget. Från dess ursprung till dess roll i den moderna världen är Förkortning ett ämne som förtjänar att analyseras i detalj och kritiskt för att förstå dess verkliga omfattning och implikationer.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Förkortningslistorna bör förses med referenser. (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Förkortning är ett sätt att skriva ord eller hela uttryck med färre tecken. Vanligt är att ta med en eller två begynnelsebokstäver i orden. En förkortning som bildar och utgör ett nytt ord kallas akronym.
Följande grundregler gäller förkortningar i svenskspråkig text. I andra språk (exempelvis engelska) kan delvis andra regler gälla.
Rätt användning av skiljetecken kan vara avgörande; jämför "St." (Stora) och "S:t" (Sankt).
I facklitteratur där vissa förkortningar används mycket flitigt kan ibland punkt utelämnas. Det är till exempel vanligt att i en ordbok till svenska från ett språk som skiljer på grammatiska genus som "maskulinum", "femininum" och "neutrum" dessa förkortas med "m", "f" respektive "n", utan punkt. I sådana fall bör dock boken i början eller i slutet ha en förteckning över använda förkortningar och vad de står för.
Ett par av de vanligaste orden i svenskan kan specialbehandlas. Ordet "och" kan förkortas till "o.", men kan också betecknas med ett litet o med ett kort streck under.
Ordböcker har särskilda konventioner för att förkorta ordklass och andra ofta återkommande ord. Se respektive ordbok.
Förr användes ibland, särskilt i skrift, vissa ord eller idiomatiska uttryck från exempelvis latin insprängt i en text på ett annat språk. I en del fall kom dessa att förkortas, och förkortningarna kom att fortsätta att användas även när de fulla orden eller uttrycken i övrigt översattes. Speciellt i texter på engelska är det fortfarande ganska vanligt att använda förkortningar av latinska uttryck i skrift, men att återge dem på det egna språket när texten läses.
Exempelvis användes på en del språk latinets id est för det uttryck som i senare svenska blev det är, det vill säga det vill säga. Det är är den ordagranna översättningen till svenska av id est. Översättningen till engelska är "that is", vilket fortfarande ofta förkortas till "i.e.", "i e" eller "ie". Det engelska uttalet av "i.e." är alltså normalt detsamma som av "that is", även om i dag också ibland ett läsuttal förekommer, alltså ungefär "ai-ii".
Det i vissa sammanhang även på svenska vanliga tecknet "&" för "och" har ett liknande ursprung. Tecknet är en ligatur (sammandragning) av "Et", det latinska ordet för "och". I några fall uttalas det dock också som "et", som i förkortningen "&c" eller "&c." för "etcet(e)ra".
Vid kommunikation via chatt och sms används i dag inte bara akronymer flitigt utan även förkortningar som bygger på fonetiskt (företrädesvis engelskt) uttal, exempelvis den engelska avskedsfrasen "CU" – see you, engelska för vi ses. De förekommer även i namn på datorprogram avsedda för chatt, såsom i exempelvis "ICQ" – I seek you, engelska för jag söker dig. Denna sorts fonetiska förkortningar förekom skämtsamt även tidigare, exempelvis i namn på musikgrupper som U2 (uttalat som you too, engelska för du också) eller Just D (uttalat som "just det"). Se även Internetslang.
|